Äntligen...

...rättegången är förbi, över ett år senare! Ni har alla varit fantastiskt fina & ett oerhört stöd med era sms & samtal, både nu och under hela detta året! Är dessutom oerhört tacksam för att min vilja angående åhörare respekterades. Just nu orkar jag inte svara på alla frågor eller prata i telefon, så vi tar det lite kort här...
   En rättegång är en rättegång, så klart har det varit tufft & kämpigt stundtals. Åklagaren gick hårt åt mig, med all rätt (jag tyckte att han var asbra), för övrigt var det helt okej. När jag kom hem efter gårdagen kändes det som jag sprungit ett maraton eller blivit överkörd av en lastbil (som dessutom backat tillbaka och kört på igen och igen...) Somnade strax efter 17 och har sovit till och från ända fram till dagens morgon. Då det bara var att hoppa upp igen för att fortsätta förhandlingen. Först idag vände jag mig om för att möta vittnen. Det var 2 poliser som närvarat på platsen, var av en var med i gripandet. Kunde dock inte känna igen honom till utseendet, men ödmjukheten i hans röst fick mig att förnimma känslan av den trygghet jag kände när vi satt på stenen utanför polisbilen, han är fantastiskt bra på sitt jobb... all eloge åt sådana!! Dagens bästa, som fick alla i salen att le... var nog när jag berätta att jag har som mål att bli åklagare! Tydligen lyckades det ändå inte göra vår åklagare mjukare, utan han yrkade på 2½ års fängelse. Min advokat kontrade dock med en något flummig slutplädering, med avslut att jag endast ska ha skyddstillsyn som påföljd. Nu är det upp till rätten (ink domaren med nick- ticks) att avgöra... Och för att vi tydligen inte redan väntat tillräckligt, så tar det ytterligare tre veckor innan domen faller.

   Världen rasade inte förrän jag kom hem igen idag. Lättnaden att det är över släppte på spänningarna & att "bita ihop" var inte längre nödvändigt. Plötsligt stod jag tillbaka på ruta 1! Fan & satan & helvete... Enda stället jag måste hitta energin i är mig själv, tror kanske lite väl blind på att Ensam Är Starkast!! Men när man känner sig halv i sig själv, är det också bara i sig själv man måste finna helheten! Vad är då inte bättre än en liten date med sig själv på stranden & picknick?? Ett paket Vit Prince, ett förbrukat iPhone batteri & skoskav från helvetet (med anledning av att jag tyckte det var en Jätte bra idé att passa på att gå in de något för trånga joggingskorna på min mils runda)... är jag åter något så när i fas med mig själv!

To be continued...


Söndagsångest ;)

Vaknade tidigt imorse, något halvt panikslagen (inte för att jag behövde kalka av kaffekokaren denna gång), ur en dröm där jag åter gick på högstadiet. Jag 26år och alla andra runt 14... hade blivit placerad där för att ta tag i studierna igen, det var ångest! Någonstans i stadiumet från sovande till klarvaken hann jag räkna ut att det är den 15 april idag och det brukar var sista dagen för ansökningar till högskolan. Skit i framförhållning, minns från tidigare att det skall gå att ansöka på nätet. Så på med kaffet och starta datorn... glöm allt annat just nu, för häääär ska det sökas utbildning!!! Tankarna om kurser och program har varit totalt utsuddade väldigt länge nu, har ju sagt att skolan finns kvar och NÅN gång ska jag ta tag i vidareutbildningen. NÅNGÅNG är IDAG!! 
  Det blev en aning förvirrande att hamna på alla dessa sidor igen... Vad ska jag söka? program? kurser? Upptäckte att det var en hel del som ändrats sen sist jag sökte, (varför ska det va så annorlunda? har de verkligen bytt namn på detta & detta & detta....) Det var trots allt 2006 och visst har utvecklingen gått framåt. Vilket för min del nog är väldigt tur. Vill ju inte göra om mitt klantiga misstag att skriva fel på en siffra i ansökningpapperna...  I bekräftelsepappret: "Alla som ansöker kommer att antas"... I antagningbeskedet: "Tack för din ansökan, du är tyvärr inte behörig". Trodde först det var ett riktigt dåligt skämt, tills jag rotat fram kopian på min ansökning och inser ett LITET siffer fel.... Marinbiologi är rätt långt ifrån det juridiska programmet. Fast med facit i hand vet jag att det faktiskt var rätt bra ändå, plussade på stickan och lilla prinsessan var på väg. Därav tackade jag även Nej till grundkursen i juridik, som jag faktiskt lyckats söka rätt, och satte mig på Komvux istället, för att gå i (evig) väntans tider.
   Hade någon frågat mig igår när jag tänkt att studera igen, hade jag troligtvis svarat att det blir när det blir. Frågar du mig idag kan jag åtminstone berätta att jag sökt till Juridiskaprogrammet och i reserv några fristående kurser. Stolt?? OM jag är!! Tvätten ligger i maskinen och disken diskas (eller nä, men jag ska väl göra det snart...) så nu släpper jag det igen med antagningen :) För snart får jag hämta mina små älsklingar & måste åter lägga fokus på rättegången. Så jävla skönt att det snart är förbi, men jag behöver mitt team av vänner. Går ALL IN / ALL OUT nu, beroende på hur man väljer att se det ;)

<3 Ha en underbar dag alla söta fina vänner <3


  

Fast vintern får sina återfall, så är det faktiskt vår <3

Oj, här inne stod det visst stilla... men det speglar inte min tillvaro. Det händer ständigt nya spännande saker, troligtvis den rätta anledningen till att jag inte suttit här inne och pillat navelludd. Den där strukturen i det underbara livet börjar infinna sig allt mer och kan faktiskt säga att överlag så "går det bra nu"! Förnekar inte att jag fortfarande kommer in i svackor (utanför Svarte finns det en har jag märk...hehehe internskämt :P.... and I love it)!! Det absolut bästa är ändå att det inte är långt kvar nu, den 23 & 24 April är huvudförhandlingen satt till, och jag ser mer än ljuset i tunneln. Som jag sagt hela tiden så "ska jag ingenstans" för de kan inte ta allt ifrån mig igen... eller för att säga det lite djupare, man kan inte mista det man redan har mist för det man har mist finns inte längre. Sen blir det en tuff tid tills det definitivt är över, men varför lägga energi på att oroa sig över det nu, då missar man bara allt livet har att ge i stunden. Vi lever här och idag... gårdagen kan vi inte förändra & morgondagen kommer, den kan vi göra någonting åt! Förresten drack jag världens godaste tomtelatte igår och det var sol ute, sol inne...så vill självklart inte ändra den fantastiska gårdagen, istället väntar jag med stor aptit på vad dagen och morgondagen har att ge!

Thank you universe... fast funderar lite på vad livet säger nu, det har sagt JA, det har sagt NEJ, men är vi fortfarande på VÄNTA, eller är vi redan där?? To be continued...


Tar tjuren vid hornen...

Sitter här nästan exakt som för ett årsedan, (med spotify, kass dator, askfat & "men" kaffe),  fast med en hel hög av nya erfarenheter. Tror någonstans att dessa har varit oerhört bra för mig, och jag hade inte varit den jag är nu om jag inte behövt kämpa mig igenom allt som hänt. Det har gjort mig mycket starkare och lärt mig att ta vara på det som man har och värdesätta det, inte ta allt för givet eftersom vi aldrig vet hur morgondagen ser ut & vad som är betydelsefullt i längden i livet. Omger mig själv med personer som behandlar mig väl, för det är vad jag förtjänar som är "så snäll egentligen" (Hehehe, är rätt så jävla trött på det citatet nu :P). Å för dem som inte behandlar mig väl... tänker jag inte stryka medhårs mer, det tjänar ingenting till... dags att ta tjuren vid hornen!! I said "All or nothing, now or never"... you said "not now"...I here "never"!!!  

Vill bara få ett datum nu. As advokat trodde att det mest troligt blir innan nyår, kanke därför jag inte kan tacka JA till ett enda av de nyårsevenemang som jag blivit tillfrågad om... intuition är skrämmande! I våras skrev jag i ett inlägg om mina bekymmer angående vart jag skulle ta sommarvikariat i år... avslutade inlägget med ett "eller kanske skulle varit någon helt annanstans", tror universum hörde mig och gav mig möjligheten till att vidga vyerna och fick tillbringa en underbar sommar i Skurup med nya härliga occh trevliga kollegor. Inget ont som inte har något gott med sig. I häktet läste jag en bok där citatet "ingenting varar för evigt" upprepades flertal gånger, så försöker jag se det nu. Det kommer en tid då jag kan lägga allt detta bakom mig och gå vidare med livet så som jag vill leva det!

LOVE YOU!!

För att det äntligen är höst...

Jag ligger gömd under löven
jag ligger gömd under snön
Jag har fastnat med händerna i marken
i minnet från en mardröm

Jag är så långt ifrån dig
som i ett annat land fast nära ditt
När allting verkade enkelt i mitt liv
när du kände dig utestängd från mitt

Jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om

Åren går in i varann
och jag inser att tiden är kort
Årstiderna smälter samman
Och jag vill minnas det
jag en gång glömde bort

Och du som gått vid min sida
säg mig, verkar jag tyngre nu
Jag har varit så trogen, det jag tror på
och hållit på förlåt som längtat ut

Jag försöker men jag förlorar varje gång
antingen lämnar dom mig eller så lämnar jag dom
Jag skulle förstå om du ändrade dig
och vände om

Om du lutar dig mot solen
om jag lutar mig mot dig
Jag blir bättre med tiden
om du har tålamod med mig


Fredagsmys...

Det borde verkligen inte vara tillåtet att ha så här tråkigt!! Det är inte ens min barnhelg, då hade det ju varit riktigt mysigt. Inte orkar jag göra nått heller, brukar annars ta dessa lägen och gå av lite kalorier... tror dock att jag håller på att bli mega förkyld (eller snarare HOPPAS, för annars är det katterna.. det är inte okej). Känner mig även oerhört sexig; har fortfarande inte fått av arbetströjan sen jag kom hem... tyckte det var en passande idé att gå i mina nya mocca-stävlar för att töja ut dessa något (ja va fan, för 25kr köper man ett par skor som är något för trånga.. det är de där breda fötterna som spökar igen). Vet i skrivande läge att det inte var någon briljant idé att lägga mig i sängen med dem för nu är de helt fluffiga av katthår, likt de där hemska moonbotsen som var "otroligt heta"  när vi gick på gymnasiet !?!! Blonderade sönder det lilla hår jag hade kvar i söndags... när jag funderade lite längre är det visserligen inte så konstigt med tanke på att det har blekts ca 18 nyanser... jag lovar att det blivit 18 gånger tunnare också. Så vad gör jag.. lägger in saftycard och drar över underhåret med en mörkblond för att neutralisera de röda teserna... det blev svart. Försöker skydda de obefintliga hårstrån som finns kvar genom att sova med fläta, det ser ut som den där pojkfrissan som var inne på lågstadiet... den som man trode de "missat" raka en slinga i nackan... (Hemska moden vi gått igenom). Ligger nu med en supermegaeffektiv hårinpackning för att rädda håret lite till, ser så pass fettigt ut att man kunde tro att jag inte duschat på en månad... Och istället för att va nyttig och käka ytterligare 250g bär, slet jag till mig en påse chips i kylen från förra helgen, som jag flertal gånger i veckan tänkt slänga (borde ha slängt?) Planerade att glo på fotbollen tillsammans med cokacolan, som nu mer står tom och kikar surt på mig från byrån, tror tyvärr att jag hinner somna innan dess. Orkar nog inte ens försöka förflytta mig till soffan, istället ligger jag här i sängen med mina håriga stövlar, arbets-bussarong & fettigt hår... och delar en påse chips med Diora... samtidigt som jag ständigt trycker på "home" i FB-menyn, det kan ju hända nått roligt snart...kanske... inte?? det har till och med varit så illa att jag Googlade mig själv en stund innan... upptäckte till min stora förvåning att jag bor i 2 lägenheter i Ystad... spännande... nä, tänkte inte det heller! Tror jag kryper in i drömmarnas värld och försöker sova bort min förkylning nu en stund istället!

Pussis

60th & love

Hade en otroligt trevlig halvdag med underbara T igår! Tänk att vi trots så många år som gått sen gymnasiet fortfarande kan ha dessa fantastiska diskussioner och ständiga sammanträffande i tankarna. Det är nu mer helt konstaterat att vi hade gjort "Hipp Hipp" bättre än hipp hipp själva! Önskar verkligen vi hade skrivit ner alla tokiga idéer med åren, då hade vi snart varit stenrika! Som vanligt måste jag dela med mig av mina totalt tankspridda stunder så ni kan få er ett gott skratt: När vi skulle åka ner till city igår kväll, kommer jag på vid bilen att jag glömt busskortet uppe i lägenheten. Springer snabbt upp och hämtar det, återtänder cigaretten när jag är ute ur trapphuset och slänger paketet i förbigående av närmaste papperskorg. Sätter mig i bilen och kollar än en gång igenom väskan så att vi verkligen fick med allt vi behövde. Då är fan busskortet borta... skrattar lite genant och säger försiktigt "Ja alltså, som vanligt har hönsen sprungit bort i mitt huvud, det står inte alltid rätt till, hahaha... har nog släng busskortet i all hast"... eftersom jag inte vill tro att jag verkligen är så förvirrad springer jag först alla trappor upp till lägenheten igen för att kolla, men inser att det är lika bra att gå ner och kika i papperskorgen... får en smärre chock när jag ser att det faktiskt ligger där och skräpar...
   Först går vi en runda i festivalstämningen. Plötsligt uppenbarar sig ThaiThai och cravingsen sätter genast fart efter jordnötssås... Det kvittar om jag just ätit en tre rätters middag, jag bara MÅSTE ha det!! Lite extra svullna ger vi oss sedan iväg till 60-tals tältet för att avnjuta lite härlig musik. Möts av en äldre herre som genast slänger ur sig halva sitt liv "Jag har haft hjärntumör & älskat över tusen kvinnor... bara lösnummer, inga prenumerationer! Jag var vad vi kallade raggare under mina glansdagar. Men idag har jag Viagra hemma om det skulle behövas. Min bror har bara älskat 2 kvinnor, det ena var en hora, den andra var en tysk jag fixade till honom... det sumpade han rejält"... där slutade jag lyssna, tack T för du tålmodigt var så artig och fortsatte verka intresserad! Passade på att instifta ett nytt ord "Auto-moped"... tur att jag förstod precis vad T menade; Permobil! Inne i tältet kunde man direkt se vem som varit innefolket under deras skoltid, de hade liksom fastnat i 80talet, hahaha jag måste erkänna att det var rätt gulligt ändå! De släppt loss rejält i sina lågskor och nya "innefrissyren för 50+are". Gungade med något i stämningen... det verkade dock inte så uppskattat med min tolkning av "When a man loves a women"... skrev om halva texten i all hast & utstrålade nog en del manshat, sorry!! (pratade förresten med en manlig gestalt nyligen då det dök upp en spindel vid micron..."Å vänta en spindel, jag ska bara döda honom" säger jag lugnt... till svar får jag "Hur vet du att det är en Han?"... utan att tänka mig för det minsta slänger jag ur mig "för den är så jävla rälig"... sorry igen)
  Då vi faktiskt börjar komma något till åren begav vi oss hemåt strax innan 1. Det var ett under att vi kunde hålla oss vakna på bussresan... hittade faktiskt min Bröllopsklänning när vi stod halvdöda och väntade på 6an. Sjukt fin jag kommer bli i den!! Det blir nog ett vitt bröllop trots allt :) Natten spenderades med bästa mysiga Decibell... så mycket kärlek och tillgivenhet... Saknar dig redan <3 !!!

 


Multieffektivt!

De senaste veckorna, eller ja... de senaste månaderna om jag ska va ärlig, men främste de senaste veckorna har kalendern varit fullspäckad. Jag kan inte annat än kalla mig för multieffektiv och ge mig själv en klapp på axeln som reder upp det. Verkar som jag har försökt sätta personligt rekord i kaffedrickande och antal luncher/ middagar på restauranger med familj och vänner den senaste tiden... jag har verkligen älskat det!! Skulle utan tvivel kunna tänka mig att leva så här lääänge... bieffekten är att jag ständigt ligger back i sömnen, därför är det kanske inte hållbart i längden, men måste passa på att njuta nu så länge det är möjligt. Bestämde mig igår för att ta lite timeout, fast jag egentligen hade planer. Säkerligen välbehövligt, men det gick inte något vidare bra. Tillslut var jag så rastlös att jag satt och drog bort hår på benen med pincett när jag inte orkade resa mig ur soffan, dessutom kom verkligheten ifatt mig igen ---> sommaren är snart över och så med semestrarna... Somnade dock hyfsat tidigt planenligt och tog ett normalt "Sofie 12timmars sömnpass". Vaknade upp och försökte styra in på den positiva inställningen igen... "skärpning" har jag instiftat för ett bra tag sedan i livet och även tagit mig ordentligt i kragen, men behöver fortfarande ibland skaka om mig själv rejält för att inte tappa fotfästet om fokus läggs på fel spår. Idag var det faktiskt dags för mitt schizofrena kylskåp att byta skepnad igen... det har ekat där inne i över 3 veckor nu. Ansåg att det inte var en bra idé att äta kidneybönor eller fetaost till frukost (hade visserligen kunnat spetsa det hela med majonnäs och rosvatten, men ville inte ge mig in på ett försök i att experimentera med detta just idag). Det blev tvunget att gå till affären direkt eftersom jag dessutom stod kaffelös. Alltså gjorde jag något vettigt idag... fast höjdpunkten var givetvis att få se "cars 2" på bio med Johannes (Förresten har jag hittat min dröm man nu, det finns ju ingen roligare karaktär än Bärgarn... måste helt enkelt gifta mig med honom... hahaha!!)! Min älskade pojk håller på att bli så stor (jag vill INTE)... kändes inte klokt att ringa till fritids och lämna nästa veckas tider, då vi smått måste återgå till verkligheten. Mindre spännande att lämna barnen på olika stället, vet inte alls hur jag ska reda ut att komma i tid till jobbet... men va fan, det (precis som allt annat) löser sig tillslut på ett eller annat sett!! Först ska jag lära mig att överleva utan "sommarkortet", vet i helvete hur det ska gå... det har tagit mig både hit & dit & överallt i sommar, det kommer att bli oerhört tomt... för det har hjälpt till att göra denna perioden sjukt rolig! Inser att hösten är nära och nya tiden är på framtågande... tittade faktiskt lite på TV här på kvällen, de gjorde reklam om ett program som har premiär 23 augusti... jag skrattade lite först för mig själv och tyckte de var lite löjliga som gjorde reklam så lång tid i förväg... men när de visade nästa säsongspremiär gick det upp för mig hur jävla nära det faktiskt är... det är AUGUSTI nu... känner inte för det, vill inte, orkar inte möta sanningen. Senaste budet säger dock oktober, men jag ska ingenstans... friheten är guld värd och jag vill befinna mig här och nu, alltid!!! Det är dock ren fakta; dags att återgå till vardagen nu & låta allvaret börja!

Måste avsluta med favorit statusen för i år:
"Lite annorlunda är inget fel å vaaa"


Destroy it!!!

Ni vet hur vissa låtar bara sätter sig i huvudet, sedan blir man förföljd av denna under en lång tid. Det har hänt mig igen. Alltid ska det vara ett minne kopplat till melodin också, i detta fall var det från början ett positivt minne... som sedan på grund av efterkommande händelser fick en otroligt negativ klang. Efter mils promenader med NRJ i lurarna har jag hört "Danza Kuduro" oräknerligt många gånger och blivit lika frustrerad vid varje tillfälle. Har vid flertalet stunder tänkt att "dyker den upp en gång till kastar jag iPhonen i marken" (nä det var inte så det gick till när jag spräckte glaset på denna, det är en annan historia). Tror egentligen inte att sommarplågan är så dålig, den har ett härligt sound och dansvänliga rytmer... men den måste förlora sin koppling till 6 maj för att jag skall kunna uppskatta den (och få telefonen att överleva ett tag till.) Idén är att totalt spela sönder låten en dag då vi har jävligt roligt... förslag mottages med största tacksamhet... Det skall lyssnas så mycket att tonerna tillslut får oss att må illa, det viktagaste är ändå att det ska vara galet kul. Sedan borde låten associeras med denna tänkta händelse istället.. bra va??? Funderar annars på att ladda ner den till telefonen och köra den på repeat under ett 3 timmars gåpass... det kan också funka!!

En annan låt som också plågar mig oerhört är den ortoligt vackra "What are words" med Chris Medana! Hörde den första gången 2 april... men den speglar hela våren... jag grät då som ett barn för den är fantastiskt fin och innebörden är något av det vackraste jag sett en man göra för sin kvinna! Den är fortfarande lika underbar, men det går ju inte att sluta fälla tårar till den!! Gjorde ett tappert försök att ta mig igenom den på dagens motionsrunda, men det slutade som vanligt med att små salta droppar fyllde ögonen. Alltså tänker jag inte ens försöka spela sönder denna utan fortsätta att byta låt, stänga av radion, gå in i ett annat rum m.m var jag än befinner mig, för att slippa höra. Istället lägger jag nedan in den meningsfulla början av texten, för att hedra mannen som alla kvinnor borde ha vid sin sida!

 


Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone


Fuck 2011...

Låg i sängen en söndagseftermiddag för några veckorsedan, tror det var i mitten av juni. Fördrev tiden med att filosofera och lyssna på radio. Verkade vara någon form av topp-lista på årets största hits hittills. Genast flöt tankarna i väg till de lördagaskvällar under våren då vi fått i oss strora mängder babbelvatten och bara levt livets glada dagar... med allt vad det innebar. Det är härligt hur vissa låtar kan förnimma känslor & väcka minnen från specifika händelser. Redan vid de första tonerna på introt av "Call your girlfriend" börjar jag asgarva då helgen v.8 dyker upp i mitt huvud... och plötsligt från ingenstans tänker jag "Fy fan vilket sjukt roligt halvår vi haft"... ställer mig sedan nästan raklång upp i sängen på några hundradelars sekund (i försvarsställning), och undrar var i helvete kom det där ifrån??... för inte var det jag som tänkte så.. nej nej, helt omöjligt.. "vem plaserade den tanken i min skalle?"... va va va??... det var ju inte sant, för jag har aldrig gråtit så mycket & känt mig så låg som jag gjort under dessa 6 månader... Men då kom insikten, under denna manöver, att jag har aldrig skrattat lika mycket eller haft så satans kul med fantastiskt många fina vänner omkring mig tidigare i livet... ett lyckorus med äkta glädje spred sig genom mig när jag tänkte på alla underbara (och knasiga) stunder vi haft tillsammans som gjorts till eviga minnen! Kunde sedan inte låta bli att kika tillbaka på gamla statusar och blicka lite i kalendern... undrar stundtals hur det gick att ta sig igenom helvetet (visserligen slutade det som bekant i en mardröm och det lär ta ett tag till att vakna rejält) men är uppriktigt glad över hur jag rest mig idag och stolt över de förändringarna jag valt att göra i mitt liv. Hoppas på ett bättre nytt halvår av fucking jävla 2011... I´m so ready for take off!!


En liten lista på årets minneslåtar, i kronologisk ordning =), markera texten nedan för att se titlarna!!

September - Mikrofonkåt [HD] Jay Smith - Dreaming People (dec -10)

Ke$ha - We R Who We R & Nomy - Cocaine (nyårsafton)

Silverlining - Hurts (Lyrics)

Luciano Pavarotti - Ave Maria

Axel Rudi Pell - Forever Angel HD

Jennifer Lopez - On The Floor ft. Pitbull (18 feb)

Lady Gaga - Born This Way

Duck Sauce - Barbra Streisand HQ

I Blame Coco - Self Machine

Enrique Iglesias "Tonight" (I'm F**kin' You ... (tut tut)

I Just Had Sex (feat. Akon)

S & M Rihanna lyrics

Avril Lavigne - What The Hell (25 feb)

Robyn - Call Your Girlfriend

Tove Styrke - White Light Moment (Live

Veronica Maggio - Jag Kommer (Tååålamod)

The Moniker - Oh My God (Lyrics) (Froggystyle 12 mars)

Eric Saade - Popular

John Mayer - Who Says

TRASDOCKORNA (bowling)

Bruno Mars - Grenade [Official Music Video]

Alexandra Stan - Mr. sexobeat (with lyrics)

Chris Medina - What Are Words (2 april)

Adele - Rolling In The Deep

Mohombi - Coconut Tree ft. Nicole Scherzinger

Rapattack v.15 2011 - "Jättepitt" 

Diddy - Dirty Money - Coming Home ft. Skylar

"Just The Way You Are" - Bruno Mars

Katy Perry - ET ft. Kanye West

Lady Gaga - Judas

Danza Kuduro - Don Omar ft Lucenzo letra (lyrics)

Eric Amarillo - Om sanningen ska fram (Crousing)

Christina Aguilera - Fighter

September - Kärlekens Tunga

Lady Gaga - The Edge Of Glory (Audio)

Resten av ditt liv - Timbuktu | HQ | Lyrics 

Macarena - Los del Rio (10 juni)

Sara Varga - Spring För Livet [HQ] !

Mötley Crüe - You're all I Need

Motley Crue - If I Die Tomorrow


Blev en mycket längre lista än vad som var tänkt... och då har jag ändå sållat lite... men säger jag bara WTF:)

SAK NOEL - Loca People (What the f**k)













I did it again...

... i killed the blogg !! Fast för en gångs skull var det inte av en bitter anledning :) För dem som inte redan visste så fick jag jobb i Skurup. Jag visste att det skulle gå tillslut... höll på att tappa hoppet ett litet tag, men kämparglöden lämnade mig aldrig på riktigt och plötsligt satt jag på introduktion i en ny hemtjänstgrupp. Därefter lade jag all prioritering på jobbet och fokuset på allt annat togs åt sidan. Skönt att släppa det för ett kort tag! Det går som vanligt mycket upp och ner i livet, men jag njuter av varje stund. Det går att finna lycka i alla situationer och den finns ingen anledning att hänga upp sig på negativa saker. Har läst en mycket intressant bok "the secret"... som lärt mig att värdesätta de stunder som skapar lycka och inte lägga någon energi på det som får mig att må dåligt! Sann lycka finns för oss alla, det gäller bara att skapa den! Oj vad filosofiskt det blev då, hahaha!! Måste åter igen ta tillfälle i akt och bringa fram mina fantastiska vänner i ljuset, för att ni förgyller min tillvaro, det är tack vare er jag hittade tillbaka!! All kärlek till er!!


"Vem ringde 112?"

Jag ska inte ta på mig äran för denna superbriljanta idé, det var faktiskt min son som lärt sig på dagis av besökande ambulans personal och kanske är det redan allmänt kännt... men måste ändå se till att det sprids vidare, särskilt till alla småbarnsföräldrar och hoppas de gör det samma genom att berätta för deras bekanta!!! Vad jag försöker komma fram till är hur enkelt vi kan lära våra barn att larma 112, de små liven är faktiskt fantastiskt duktiga på att förstå när det uppstår en nödsituation. Även att det nu mer är ett kort nummer till larmcentralen kan det ändå vara svårt att få rätt på de där siffrorna, särskilt för de minsta. Då tar vi hjälp av vår eleganta skapelse och fokuserar på ansiktet... 1 mun, 1 näsa, 2 ögon!!! Peka upprepade gånger först på munnen med ett pekfinger, sedan näsan och sist får långfingret vara med så det blir 2 ögon... medans du rabblar 112, 112, 112, 112, 112... ... ... och ni vet väl att detta nummer fungerar i alla EU-länder!!

Barnen är vår framtid, vårt hopp om en bättre värld!!

MYS

Det är mycket mys nu! Frukostmys, tisdagsmys, grillmys, strandmys & barnmys! Ändå saknas det mys i tillvaron, det där vardagsmyset efterlyses. Det är inte alls så att jag har svårt för att vara ensam, det hade bara varit skönt med någon som pillar en lite i håret om kvällarna... och kanske skickar ett och annat gulligt sms. Jag vet faktiskt inte hur man gör längre, det var lättare när man var 14... Blyg är jag också, även om de flesta skrattar åt mig när jag säger det. Visserligen har jag förmågan ibland att prata sönder folk... det är inte den blygheten jag har. Det handlar mer om att ta kontakt, jag kan till och med verka avvisande fast jag mycket hellre bara vill hålla om personen. Inspirerad av alla personliga brev jag skriv till jobbansökningar, och därmed fått upp vanan hur man säljer sig själv... så funderade jag på att man kanske skulle skapa en kontaktannons... delar med mig nedan kort om idé på upplägget :)

Till en början vet jag inte riktig vilken bild jag ska välja som visningsbild... har dessa 2 som favoriter, eftersom de framhäver mina vackra ögon så bra =)

Först vill jag berätta att jag verkligen är en stor djurvän; I varje rum i mitt hem bor dammråttor som jag ömsint vårdar och de får i princip röra sig fritt överallt i alla vinklar och vrår. I sängen finns ett vilddjur som gjort att jag umgåtts med en hel del svin... (vildsvin, hihi)! Jag brukar tillfälligt ta hand om hemlösa flatlöss med stor ambition. Är dessutom stolt vårdnadshavare till 2 fantastiska snorvalpar på 4 & 6 år.

Har en oerhört härlig balans i livet tack vare mina tvångstankar. 1, 2, 1, 2... o.s.v. Allt ska vara symetriskt och gå jämnt upp. Är också en stor posimist och älskar med livet så ofta jag kan. Har blivit något svartsjuk under senare delen av mitt liv, men det är inget jag lider av längre eftersom jag har lärt mig att använda färgaccenter, t.ex har jag plommon färger i mitt vardagsrum och varierar färg på linnen till den övriga basiska svarta outfiten. (Har ett brinnande intresse för diverse inredning. Har alltid rykande färska idéer på heta förändringar. Glöder verkligen för detta.) Bör kanske nämna att jag är arbetsnarkoman och har extremt hög sjuknärvaro då jag lider av inbillningsfriskhet. Dessutom är jag väldigt allergisk mot skitsnack, skvaller & förtal. Ohälsan håller sig borta genom att jag motionerar mycket, får väl skryta med att det faktiskt händer flera gånger varje dag att jag stiger upp ur sängen för att göra en kopp kaffe i köket.

Tycker mycket om att upptäcka nya saker och vara ute i världen och resa. Har faktiskt besökt de flesta nämnvärda platser på Backpacker 1 & 2 och dessutom lärt mig att fotografera där och tagit dykarcertifikat. Det mest givande har nog ändå varit att besöka Chefrens pyramid, tyvärr har jag aldrig tagit mig till översta rummet... tror jag förbrukat för många stegar på vägen, för matematik är min specialitet. Man skulle kunna säga att jag är en liten nyfiken upptäckare, men har dock aldrig rökt, druckit sprit eller "hittat på dumheter"... dessutom är jag oskuld.

Besvara endast ditt intresse via röksignaler, då hetalinjen just lagts ner.

NEXT!!

Somnade igår utan minsta oro i kroppen. All lycka för att jag åter har barnen på heltid varannan vecka fr.o.m söndag. Även när jag vaknade i morse var jag väldigt lugn, skrämmande lugn. Satte mig på tåget vid 9 med höga förväntningar, personligheten spetsad och självförtroendet på topp. Däremot när jag klev av i Skurup var jag nästan på väg att skita ner mig av nervositeten som plötsligt sköljde över mig. Försökte lokalisera vart jag befann mig i denna främmande by och åt vilket håll jag inte skulle gå. Undrade starkt vad fan jag höll på med och varför jag utsatte mig för detta hyckleri. Med extrem inre kraft lyckade jag styra stegen upp mot Äldreboendet och inte till andra sidan av perrongen för att ta första bästa tåg hem igen. Utan att hinna tänka för mycket så stod jag strax vid ingången, lokalsinnet är det inget fel på! Återfann då karaktären, rätade på ryggen och gick in! Allt väl än så länge, phuuu! Grabbade tag i närmaste boendeklädda person och framförde att jag bestämt möte med chefen. Vänligt gick hon och hämtade denne, vilket visade sig vara totalt fel... hon tittade förvånat på mig och sa att hon hade inget möte inplanerat. (Pulsen steg till max!) Dock sken hon upp rätt snabbt när jag nämnde att jag skulle på anställningsintervju och hänvisade mig till rätt person och hälsade mig hjärtligt välkommen dit! Som tur var fick jag här en kvart för mig själv och lyckades påträffa en toalett i närheten.
  Det skall väl kanske nämnas att jag aldrig tidigare varit på en seriös anställningsintervju, och definitivt inte kommit till ett nytt ställe med en besvärligare tyngd i väskan. Intervjun gick superbra, galant, kanon... perfekt... you name it. Kände nästan anställningsbeviset i mina händer! Kunde inte hur jag än försökte få ur mig min något besvärliga situation, tänkte att jag kanske ska strunta i det ändå för det gått så jävla bra... kruxet var bara kravet på utdrag ur belastningsregistret. Det tar visserligen ett par dagar innan papperna når mig, så förhoppningarna var att hon skulle välja mig till tjänsten innan jag behövde lägga fram dessa, då skulle det inte ha så stor betydelse tänkte jag. Gick ifrån gården (första & troligen sista gången) med optimismen strålande omkring mig!
   MEN ... det finns alltid ett men... jag hade inte fått tag i en av de personer som jag tänkt lämna som referens, vilket jag informerade kvinnan om men gav ändå henne numret. Väl nere på stationen fick jag kontakt med referensen, som berättar att det är endast chefen på aktuell arbetsplats som ger uttalanden. Eftersom jag varit i kontakt med denne och visste att hon skulle komma att nämna mitt psykbryt hade jag valt att inte ta med henne bland de övriga. Alltså var jag nu tvungen att be intervjuaren stryka den sista referensen... när jag väl fick tag i henne verkade hon inte överglad och jag svamlade fram anledningen till varför jag ringde. Till svar fick jag bara lite kort "Ja, jag har redan varit i kontakt med henne och hon berättade en sak för mig som du inte nämnde..." Där rök den chansen ja! Skam den som ger sig... har fler intervjuer inplanerade :)


Från Barbie till Gröngöling

Under min tid i "bostadsrummet" kom de kreativa sidorna fram och jag insåg hur jävla grym jag är på att lösa små vardagsproblem. Underliga lösningar nådde mig hela tiden. Den första tiden fick jag i princip inte ha något på rummet, till exempel var jag först tvungen att bevisa att jag inte tänkte hänga mig i antennsladden innan jag fick ha in TVn. Det saknades mängder av vardagliga saker, som man inte tänker på att man behöver i vanliga fall eftersom de alltid finns tillgängliga. Därför roade jag mig att pröva olika alternativa lösningar... och tänkte nu dela med mig av mina något annorlunda upptäckter.

Kreativiteten flödar

Hår:
Gjorde diverse håruppsättningar med en kam (engångskam dessutom) som stopp i knuten. Tuperade slutet på flätor med fingrarna så att de inte skulle gå upp. "Lockade" håret med varma/ svettiga fingrar & varm luft som jag blåste med munnen. Använde även en vanlig plastpåse som hårsnodd. Man kan även använda tandborsten som hårborste när engångskammen går sönder.

Ansikte: Efter ett tag i det 12kvm stora rummet tog huden i ansiktet stryk. Till en början när det dök upp massa finnar bekämpade jag dessa med tandkräm på kvällarna (när jag väl tillhandahölls en sådan tub). Efter ett kort tag uppstod dock torra partier i ansiktet, ingen mjukgörande kräm här inte... enda sättet jag kunde komma på var att smörja dem med smöret vi fick på morgonen, verkar som "lätta" är det bästa. Märkte att även peeling behövdes för att komma vidare i den alternativa behandlingen, så med hjälp av en sockerbit kunde jag polera bort de döda hudcellerna. Av någon konstig anledning blir man både blek och grå efter ett tag. För att pigga upp flickutseendet använde jag en blyerts som ögonbrynspenna och någon form av skugga/eyeliner.

Övrigt: Vanliga bestick var strängt förbjudet för min del den första tiden. Det var IKEAs färgglada barnbestick som gällde för min del, vilka skulle lämnas tillbaka med noga övervakning efter avslutat måltid. Satt med pulverkaffe en eftermiddag och undrade hur fan jag skulle göra... kunde ju använt ett finger att bland med, men kändes inte så lockande att stoppa ner dem i kokande vatten. Istället fick tandborsten vara min sked tills jag fick ha engångsartiklar på rummet. När dessa kom använde jag skedar till att peta tänderna och nagelbanden... Fyndigt tycker jag!

Ja ha, ytterligare ett bevis på att jag kanske inte är som man borde, men va fan, "nöden har ingen lag"!!!   

 


Two in one står för att vi är TVÅ vänner, bästa vänner, som skriver i EN och samma blogg. Anledningen till detta är att vi bor en bit ifrån varandra och lever helt olika liv, men vill vara uppdaterade kring varandra ändå. Vi träffades någon gång på lågstadiet och hatade varandra innerligt en tid. Senare hände det grejer i klassen som gjorde att vi fann varandra och har stått sida vid sida i vått och tort sen dess. Sofie flyttade och vår vänskap blev ännu starkare. Vi hade olika intressen och helt skiljda kompiskretsar, men vi fanns ändå alltid där för varandra. Vi har kommit att bli snarare systrar än vänner och det gör ingenting om vi inte träffas eller pratar i telefon, kännslan är ändå den samma när vi väl ses eller hörs. Martina är sambo och pluggar ekonomi. Lever lite av studentlivets glada dagar och kan göra nästan vad hon vill när hon vill. Sofie är singel, jobbar inom äldrevården/ LSS och har två underbara barn. Johannes som är Martinas gudson och guldklimp. Och hans lillasyster Tanja. I den här bloggen får ni alltså följa två olika personer med två helt olika liv som någonstans alltid har varandra väldigt väldigt nära hjärtat!

RSS 2.0